På de två försvarsmyndigheterna FMV och FOI är alla anställda krigsplacerade. Rysslands angrepp på Ukraina har lett till fler frågor, bland annat om det som rör familjen. En är ”Vem tar hand om mina barn om förskolan stänger”.
FOI, FMV och flera andra myndigheter har verksamhet som måste fortsätta även vid höjd beredskap och därför är alla medarbetare krigsplacerade sedan 2017. Konkret innebär det att man måste fortsätta sitt arbete och det är inte heller tillåtet att säga upp sig vid höjd beredskap.
Det är regeringen som tar beslut om höjd beredskap och det finns två nivåer, skärpt beredskap och högsta beredskap. Vid skärpt beredskap väljer regeringen vilka myndigheter och/eller regioner som omfattas. Högsta beredskap införs om det finns en uppenbar risk för krig eller om Sverige har blivit angripit.
En viktig del i myndigheternas förberedelser är att skapa en krigsorganisation där man beslutar vilka funktioner som ska prioriteras och vilka som kan pausas.
Johan Söderström, beredskapsdirektör, FOI
– Om någon verksamhet ska förstärkas kan vi flytta personal. I krigsorganisationen kan det till exempel stå att det behövs ett visst antal ingenjörer inom en verksamhet, säger Johan Söderström, beredskapsdirektör på FOI.
För de flesta anställa förändras inte arbetsuppgifterna vid höjd beredskap.
– Till de medarbetare som frågar svarar vi att om man inte har fått något annat besked kan man räkna med att man ska fortsätta med sina vanliga arbetsuppgifter.
Både på FOI och FMV finns medarbetare som inte är krigsplacerade där, utan hos Försvarsmakten eller en annan myndighet. Det har skett efter en överenskommelse mellan myndigheterna.
När FOI och FMV anställer medarbetare skickas en förfrågan till Plikt- och prövningsverket för att få klartecken att krigsplacera medarbetaren.
– Då kan vi få svar att han eller hon redan är placerad någon annanstans och då tar vi kontakt för en dialog. Ibland finns det skäl att låta den första krigsplaceringen fortsätta, säger Johan Söderström.
”Vi har pratat om det hemma”
Veronica Wåtz är civilingenjör och anställd på FMV. Där är hon projektledare för den nya ubåten A26 som utvecklas och byggs i Karlskrona.
Hon anställdes 2012, innan regeringen tog beslutet att FMV och ett antal andra myndigheter skulle krigsplacera alla medarbetare.
Veronica Wåtz, FMV
– Jag minns att jag fick en krigsplaceringsorder hemskickad 2017 men det kändes varken då eller nu som något konstigt. Ubåten A26 är ett uppdrag från Försvarsmakten och många av mina kollegor är anställda där. För mig känns det naturligt men för andra kanske det är annorlunda.
Veronicas man är sjöofficer och därmed krigsplacerad i Försvarsmakten.
– Vi har förstås pratat om det hemma. Eftersom det gäller oss båda påverkas vår familj. Införs höjd beredskap och förskolor och skolor tvingas stänga blir det mor- och förföräldrar som får ställa upp och ta hand om barnen.
För egen del känner Veronica Wåtz ingen oro över sin krigsplacering. Hon tycker snarare att det är ett kvitto på att det hon gör är viktigt för landet.
– Däremot har jag släkt och vänner som frågar. Kan du inte fly om det blir krig? Är du inte orolig?
Fler ställer frågor
Både FMV och FOI märker att Rysslands angrepp på Ukraina väcker en hel del frågor om krigsplacering bland medarbetarna.
Christina Bixo är ansvarig för krigsplaceringar på FMV.
– Vi märker en ökning av antalet frågor den senaste tiden. De flesta frågor är generella och kopplade till skillnaden mellan krigsplacering och allmän tjänsteplikt. Vem omfattas och om vi förväntas bära vapen som kombattanter, säger Christina Bixo, på myndighetens HR & kommunikationsstab och ansvarig för krigsplacering på FMV.
Det kommer också praktiska frågor, exempelvis om barnomsorg och hur man tar sig till jobbet om kollektivtrafiken inte fungerar. På myndighetens intranät finns FAQ och till funktionen ”fråga HR” och där kan medarbetarna mejla frågor om krigsplacering.
Även på FOI märker man att fler medarbetare har börjat fundera över vad krigsplaceringen innebär.
– Jag har tillsammans med kommunikationschefen uppdaterat informationen på intranätet men jag tror att många också behöver prata. Vi har sagt att man i första hand ska vända sig till sin närmaste chef med sina frågor, säger Johan Söderström.
