”Att skriva en bok har många likheter med ingenjörsyrket”. Det konstaterar Hjalmar Staf som gick en skrivarkurs när han blev permitterad under pandemin. Nu är hans första bok publicerad.
Likt de flesta av sina kollegor på Sandvik Coromant i Sverige blev Hjalmar Staf permitterad under pandemins första år. Från början trivdes han med att få två extra dagar ledigt per vecka, men när sommaren gick mot höst började det klia i fingrarna.
– Under den här tiden fick man ju inte heller umgås med sina vänner så det kändes som om jag hade oceaner av tid. Jag har alltid gillat att skriva och fick därför idén att gå en kvällskurs i deckarskrivande, berättar han.
Likheter med ingenjörsjobbet
Tanken var att skrivandet skulle vara något helt annat än hans vanliga jobb på Sandvik Coromant. Där arbetar han som specialist inom R&D och ägnar dagarna åt pulverkompakteringsfrågor.
Men skrivandet visade sig ha många likheter med ingenjörsjobbet. Att konstruera en deckare handlar precis som ingenjörsyrket om problemlösning, att hantera komplexa sammanhang och kunna se saker ur flera perspektiv.
Redan när han lånade hem litteraturen till kursen var han ”hooked”.
– Att gestalta och skriva fram karaktärer, och sedan få till en dramaturgi var superroligt, och är inte alls olikt jobbet som ingenjör. Att få till en bra dramaturgi är lite som att lösa ett problem. Det kräver tålmodigt arbete, samtidigt som man måste vara osentimental och ”killa sina darlings”.
Blir en avkoppling
När permitteringen så småningom var över var Hjalmar Staf fast i sitt skrivande.
– Skrivandet ger mig något helt annat än det jag får på jobbet, det blir mer som en avkoppling. Det är också roligt att göra något utan tidspress och utan press på att det ska bli bra. På så sätt skiljer det sig från jobbet.
Han fortsatte därför med att läsa ytterligare kurser i kreativt skrivande på sin fritid även när han var tillbaka i fullt arbete igen. Tidigt fastnade han för idén att skriva för barn. Så småningom fick han även kontakt med ett förlag som ville publicera boken och i november var hans första bok Dumma, dumma hund verklighet, en bilderbok för barn mellan tre och sex år.
– Jag har bara fått positiva reaktioner. Många av mina kollegor blev överraskade, de visste inte att jag gillade att skriva. Många blev också inspirerade och önskade att de själva kunde göra något liknande, berättar Hjalmar Staf.
Dramaturgi som fångar läsaren
Boken börjar med att Ralf vaknar av att den nya familjemedlemmen hundvalpen Bella kissar på honom. Boken utvecklar sig till ett spännande äventyr som även tar upp sorgen som Ralf känner kring sin morfars bortgång.
Boken Dumma, dumma hund är utgiven på Idus förlag.
Hjalmar Staf berättar att han tillsammans med illustratören Ammi Thoresson velat skapa en upplevelse för både barnet och den vuxna läsaren. Utmaningen är att skriva ur barnets perspektiv med ett språk som är enkelt, men ändå varierande och att kombinera text med bild på ett bra sätt.
– Egentligen är skillnaden mellan en deckare och en barnbok inte så stor. I båda fallen måste man hitta en spännande dramaturgi som fångar läsaren, säger Hjalmar Staf och berättar att han redan är igång med arbetet med bok nummer två.
På vilket sätt tycker du att skrivandet har berikat dig i ditt vanliga jobb?
– Det jag tar med mig är väl främst glädjen i att skapa och lösa problem. Att inte ge upp, även om kollegor är tveksamma. Och att inte fastna för länge på en sak. Ibland är det bra att lämna problemet en stund. När man sedan kommer tillbaka och ser problemet från ett annat håll, ser man också helt nya lösningar.
Vilket är dina bästa råd till andra som går i tankarna på att skriva en bok?
– Börja! Lägg ribban lågt, sätt av en halvtimme per dag till att börja med, då blir det inte så stort första steg. Och en halvtimme varje dag blir ju faktiskt 182 timmar per år.
– Gå kurser och försök ha roligt. När du har kommit igång kan du snegla på att ta tjänstledigt för studier. Även om du bara är tjänstledigt 50 procent under ett halvår så kan det ge mycket ny energi till vanliga jobbet, tipsar han.
