Nej, jag tänker inte skriva om kärnvapenutveckling. Inte heller om partikelacceleratorn LHC, där vissa har varit rädda – helt ogrundat, för övrigt – att forskarna ska råka skapa ett svart hål. Jag tänkte ta upp en teknik som forskare i senaste numret av Nature varnar för att den kan orsaka en biologisk katastrof, om den inte hanteras rätt. En teknik som USA:s president Barack Obama beordrat en kommission kring bioetik att titta särskilt noga på, som av vissa bedömare ses som det största hotet mot mänskligheten.
Det handlar om syntetisk biologi, en teknik för att skräddarsy organismer efter våra behov, till exempel för att producera mediciner eller lösa energiproblem. För många av oss låter det fortfarande som science fiction, men faktum är att teknikutvecklingen har kommit så långt att till och med studenter klarar av att skräddarsy bakterier. I Uppsala har till exempel ett gäng teknologer pusslat ihop en bakterie som blir blå efter att den fått blått ljus på sig (läs mer om det i Sture Henckels reportage i senaste numret av Ingenjören). Forskare hoppas också att man med hjälp av syntetisk biologi ska förstå bakterier och virus bättre, och på så sätt kunna hitta bättre botemedel och sätt att stoppa eventuella pandemier.
Men det finns en baksida av myntet. Det är klart att jag spetsar till det lite i rubriken, men tekniken är inte många år från att kunna hanteras av amatörer i garagelabb. Så kallade biohackers har redan gjort entré, till exempel genom organisationen DIY BIO. Där IT var på 60-70-talet, där är den syntetiska biologin i dag, enligt bedömare i branschen. Om bara fyra år räknar man med att den globala marknaden för syntetisk biologi har vuxit till 11 miljarder dollar.
Om man lägger ihop det med det faktum att några forskare för några år sedan lyckades återskapa Spanska sjukan-viruset på syntetisk väg och publicerade den genetiska koden och tillvägagångssättet i tidskriften Nature, eller att två andra forskare lyckats skapa en version av fågelinfluensan som smittar mellan däggdjur och sannolikt också mellan människor, ja då tycker jag att man faktiskt har anledning att bli lite orolig.
Och det är jag inte ensam om. Forskarna som skriver den kommenterande artikeln i senaste numret av Nature fokuserar visserligen på den ekologiska faran med tekniken: ”ingen förstår ännu den risk som syntetiska organismer utgör för miljön”, skriver de, och efterlyser satsningar i storleksordningen 20-30 miljoner dollar (motsvarande ungefär 130-200 miljoner kronor) på forskning om hur syntetiska organismer kan påverka miljön om de ”smiter ut” i verkligheten.
Men minst lika oroande är det faktum att biohackare kan sy ihop egna bakterier eller virus i sitt garage. Vad händer när biohackarna också lyckas pussla ihop ett fågelinfluensavirus som smittar mellan människor? För en girig och inte alltför etisk biohackare finns det nog en ordentlig hacka att tjäna på den svarta marknaden genom att ta fram biologiska vapen. Kanske är det inte Irans eventuella kärnvapenprogram som vi ska vara mest oroade för i sammanhanget.
Många bra uppfinningar kommer att användas för dåliga saker men betyder de att vi inte ska utveckla sammhället? Självklart är de bra att vara medveten om riskerna men jag tycker inte att man ska avstå från att utveckla nya tekniker bara för att risken finns att de kommer användas på ett olämpligt sätt.
Hej Marcus,
Tack för din kommentar! Jag håller naturligtvis med dig – vi ska absolut inte försöka stoppa utvecklingen. Det vore också naivt att tro att vi kunde det. Men min poäng är att när teknik som kan göra stor skada blir tillgänglig för en bred allmänhet bör man vara medveten om riskerna det medför.
Peter