Arbetslivet förändras och många tror att vi kommer behöva utbilda om oss och fylla på med kunskap oftare i framtiden. För utbildningsväsendet betyder det stora förändringar. Diskussionen har bara börjat.
”Det är tveksamt hur effektivt detta (utbildnings-) system är, speciellt som digitaliseringen gör det nödvändigt att regelbundet förnya kompetensen under ett helt arbetsliv. Givet att digitaliseringen gör att samhället i allmänhet och arbetsmarknaden i synnerhet förändras mycket snabbt, är det frågan om en tjugoårig grundutbildning i unga år är en bra investering för såväl individ som samhälle? Bör utbildningen snarare spridas över livet för att anpassas till de behov av ny kunskap och nya färdigheter som uppstår när samhället utvecklas?”
Så skriver Digital Utmaning, IT-och Telekomföretagens tankesmedja, i ett fingerat utredningsdirektiv som förra året skickade till Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning. Det är bara ett av inläggen i den diskussion om hur digitalisering och robotisering kommer att påverka samhället och i det här fallet utbildningsväsendet.
Högskoleutbildningarna har blivit längre och längre. För att starta ett yrkesliv som ingenjör eller som lärare krävs en rejäl investering både i tid och i pengar. Fem år, faktiskt, innan du kan ta ditt examensbevis och gå ut i arbetslivet. En hel del av dem som börjar på exempelvis en ingenjörsutbildning hoppar av tidigare och tar aldrig ut examen. Många får ändå jobb som ingenjörer och klara sig bra.
I framtiden tror en del att vi kommer behöva omskola oss, kompetensutvecklas, kanske byta yrke flera gånger om. Hur det ska gå till är en av de stora utmaningar som samhället måste lösa och diskussionen pågår. Eftersom man också tänker att vi ska byta jobb oftare och att fler ska frilansa kan inte omställning och kompetensutveckling längre bara vara en fråga för den som redan har en anställning.
Digital utmanings direktivförslag blev ingen utredning.
– Nej det hade vi nog inte trott, säger Gunnar Karlsson, professor vid KTH som ledde arbetet. Det var mer på skoj. Men jag kan ju konstatera att de aspekter som vi tog upp är sådana som exempelvis the Economist hade med för några veckor sedan när de gjorde en djupdykning i ämnet livslångt lärande.
I sitt förslag pekar Digital utmaning på ett flertal viktiga aspekter av utbildning som möjligheten att sprida utbildning över livet och varva med arbete, finansieringen, validering av icke formell utbildning med mera.
TCO har med hjälp av SCB gjort en undersökning av hur tjänstemän ser på sina framtida behov av kompetensutveckling. 44 procent av de tillfrågade tror att de kommer att behöva utbildning som de inte kan räkna med att arbetsgivaren står för. De flesta vill också att högskolan står för kompetensutvecklingen men i flexiblare former än den sortens högskolutbildning som finns i dag.
– Högskolan har ”programmifierats” och det är i dag svårare att plocka enstaka kurser ur program, säger TCO:s samhällspolitiske chef Samuel Engblom. Resurstilldelningssystemet premierar inte heller den flexibilitet som ett utbud av kortare kompetensutvecklande kurser skulle innebära.
TCO önskar sig ett omställningsuppdrag för högskolan.
Även hos Saco pågår tankearbetet. Också den som redan har en akademisk grundutbildning förmodas i framtiden behöva fylla på kontinuerligt på ett annat sätt än i dag.
– Omfånget av kompetensutvecklingsbehovet är av avgörande betydelse – om det handlar om enstaka kurser eller längre perioder av frånvaro för vidareutbildning mitt i livet, säger Sacos samhällspolitiska chef Lena Granqvist. Kärnfrågan är vem som ska stå för kostnaderna, vem har incitament att betala för utbildningsinsatsen: är det individen själv, enbart arbetsgivaren eller statens ansvar, eller en kombination av dessa? För en akademiker skulle det ofta innebära ett stort inkomstbortfall av att göra ett studieuppehåll mitt i eller sent i karriären. Hur ett sådant uppehåll ska finansieras är därmed en nyckelfråga.
På Saco studentråd välkomnar ordförande Malin Påhls TCO:s inlägg i diskussionen samtidigt som hon höjer en varningsflagga för att ge högskolan ett utökat uppdrag.
– Vi är oroliga för en fortsatt negativ trend av urholkad kvalitet i utbildningssystemet. En olycklig konsekvens till följd av en utbyggd högskola, utan utökade anslag. Vi saknar en investering i morgondagens utförare. En trend som måste vända. På sikt kanske vissa former av vidareutbildning byggas in som uppdrag för högskolan. Men som situationen är idag undrar vi om det verkligen är högskolan som är bäst lämpad att äga vidareutbildningen. Många studenter saknar idag en relevant arbetsanknytning under utbildningen. En högkvalitativ vidareutbildning kräver en säkrad samverkan med arbetslivet.
Saco studentråd välkomnar även diskussionen om grundutbildningens längd.
– Vi tror att det finns en risk för överutbildning som det är idag. Det är en trend att vi studerar mer än vi behöver. En tänkbar konsekvens av att det i Sverige, i jämförelse med andra länder, är svårt att göra informerade studieval. Vi vet inte vad som förväntas och vad vi kan förvänta oss. Vi tar det säkra före det osäkra, men blir självklart besvikna då vi märker att utbildningen inte alltid lönar sig. Kanske kan man i framtiden tänka sig att kandidatutbildning utgör en tydligare grund att stå på. Därefter kan några år ute i arbetslivet göra gott för teoretisk förankring och tillämpning. Därefter kan en påfyllnad av utbildning på avancerad nivå vara lämplig för den som ser att investeringen kommer ge utdelning.
Sacos samhällspolitiska chef Lena Granqvist tror också att framtiden kan öppna för kortare startsträcka ut i yrkeslivet.
– Det är mycket möjligt att vi kommer att se en utveckling med kortare grundutbildningar då studenten sedan återkommer för fördjupning, komplettering, specialisering senare. Men återigen är det centrala att få till en vettig finansieringsmodell för att få detta att fungera. Det som talar emot en sådan utveckling är att kraven på både breda och djupa kunskaper inte minskar, utan snarare ökar. Vissa utbildningar kommer att kräva sina 4–5 år. Utbildningarna får inte heller bli så korta att de inte ger utrymme för större egna studier där metoder och aktuella forskningsresultat ifrågasätts och analyseras. En stor poäng med en akademisk examen är ju att den ska ge förmågan att analysera och dra egna slutsatser vilket är en generisk kunskap som gör det möjligt att utveckla sina kunskaper löpande.
Jenny Grensman
Det är ingen tvekan om att vi måste vara beredd på att byta jobb och även utbilda oss för att kunna göra det. Detta är en trend sen långt tillbaka, där automation av enklare arbeten ersatts. Se också på hur smart phones minskar behovet av allt ifrån bibliotikarier till säljare. Nästa steg i automation är AI och där IBM Watson redan på försök används för att ställa sjukdomsdiagnoser, mycket snabbare och mer precist än någon läkare klarar av.
Håller med Anders Ödman om att utbildningssystemet måste möta detta behov, och incitamenten för högskolor/universitet att erbjuda enstaka kurser eller anpassade program måste förbättras. Arbetsgivarnas incitament för att vidareutbilda personal, och säkerställa att de är anställningsbara, behöver också stärkas på olika sätt.
En sak som skulle underlätta vidareutbildning senare i yrkeslivet är om högskolor/universitet såg till att alla kurser gick att söka som fristående kurser. Jag har ett flertal gånger hittat kurser jag skulle vilja komplettera med men blir utestängd från dessa då dom bara är för de som läser hela program.
Ekonomiskt kan det helt klart bli ett problem, själv har jag CSN kvar att ta ut men det har inte alla. Men om kurserna går på deltid/ kvällstid eller distans kan det kanske underlätta då man bara behöver ta kortare ledighet från jobbet.