Vattenregleringsföretagen har stort behov av hydrologiska och meteorologiska data för sina vårflodsprognoser, också från fjällområden där det är ont om mätstationer. I år kunde vårflödena lätt ha blivit övermäktiga.
Björn Norell är hydrolog på Vattenregleringsföretagen. Det är en paraplyorganisation för vattenregleringen i sex norrländska älvar: Umeälven, Ångermanälven, Indalsälven, Ljungan, Ljusnan och Dalälven.
Uppdraget är att sköta vattenregleringen åt ägarna, det vill säga kraftbolagen. Årsregleringen, med påfyllning under våren och tömning under vintern fördubblar mängden el som går att utvinna. I dag står de sex nämnda älvarna för ungefär hälften av landets vattenkraftsel.
– Vi som jobbar med vattenhanteringen har varsin vecka som jourhavande, säger Björn Norell. Vi turas om med ansvaret för älvarna.
I normalfallet handlar det om att förse vattenkraftverken med vatten. Kraftbolagen önskar varje dag en viss mängd vatten till sina vattenkraftverk, och Björn Norell och hans kolleger ser till att det blir rätt.
– Men vi har också en samordnande roll för älven och det kan vara extra viktigt under svåra väderförhållanden, säger han. Om vi till exempel skulle få extrema oväder som slagit ut möjligheten att se våra mätvärden eller extrema flöden som gör det besvärligt att komma fram, så kan vi vara tvungna att bemanna våra dammar för att läsa av mätvärden och reglera dammarna på plats.
Med sina hydrologiska datormodeller, baserade på indata på temperatur och nederbörd från meteorologiska stationer, tar Vattenregleringsföretagen varje dag fram nya prognoser för vattenflödet.
– Vår modell är gammal. Den utvecklades av SMHI på 1970-talet, men den är enkel och snabb att använda, säger Björn Norell.
Men han konstaterar att inget system är bättre än dess indata. De svåraste bitarna i vårflodsprognoserna är att veta hur mycket snö som finns, särskilt i de områden där det kommer som allra mest, det vill säga längst i norr och i fjällkedjan. Där är det ofta ont om meteorologiska mätpunkter.
– SMHI:s nät av mätstationer har blivit glesare, säger Björn Norell, delvis på grund av att många observatörer blir äldre och slutar. Och de är svåra att ersätta. Det blir ju allt färre som bor på landsbygden.
De nya mätstationer som efter hand ersätter de gamla är automatiska, men i väglöst land är det ändå svårt att få tillräckligt med mätningar.
– Vi försöker att komplettera modellens vårflodsberäkningar genom att mäta snöns vattenekvivalens, det vill säga dess djup och densitet, säger han. Med mätningarnas hjälp försöker vi förbättra beräkningarna av vattenmängderna som förväntas smälta, vilket är speciellt viktigt i områden där det meteorologiska stationsnätet är glest.
I år har det blivit flera så kallade klass 3-varningar för höga vattenflöden. En klass 3-varning innebär flöden som riskerar att ge svåra översvämningsproblem. Lokaltidningarna har rapporterat om extremt höga vattennivåer i flera sjöar. Så stora flöden uppträder sällan, i genomsnitt vart femtionde år.
– Men just nu har vårfloden kulminerat, säger Björn Norell. Vi fick inga verkliga bekymmer i år. Vi hade faktiskt lite tur. Med snömängder som på många håll inte har setts sedan 1960-talet var det väldigt spännande att följa utvecklingen. Våren började med en värmebölja, men sedan blev det kallt en period innan det blev varmt igen. Den där kylan som kom in emellan gjorde att vårfloden spreds ut över längre tid. Om värmen hade fortsatt skulle det ha blivit mycket högre flöden. Då kunde det ha blivit riktigt jobbigt.
Sture Henckel
