Kvalitetsgranskning får kritik

Sedan årsskiftet 2010/2011 pågår Universitetskanslersämbetets utvärdering av landets högskoleutbildningar. En granskning som fått hård kritik för att ensidigt fokusera på studenternas resultat i form av examensarbeten. Det nya sättet att mäta kvalitet är också ett av skälen till att Sverige får kritik av det Europeiska samarbetsorganet för kvalitetskontroll, ENQA.

I oktober 2013 ska alla svenska universitets- och högskoleprogram ha blivit granskade enligt den nya metod som Utbildningsdepartementet, trots skarp kritik från landets lärosäten, drev igenom. Redan idag kan du på Universitetskanslersämbetets hemsida se vad de närmare hälften av landets utbildningar som hittills är bedömda har fått för betyg. Skalan är tregradig: Mycket hög, hög eller bristande kvalitet. Exempelvis håller kandidatutbildningen i Data och systemvetenskap vid Stockholms Universitet enligt Universitetskanslersämbetet en ”hög kvalitet” medan yrkesexamen i Biomedicinsk analytiker på Karolinska Institutet fått betyget ”bristande kvalitet”.

Kvaliteten på exempelvis en ingenjörsutbildning kan mätas på många sätt. Hur många studenter tar examen? Hur många får jobb? I Sverige användes tidigare en modell som tog hänsyn till lärarnas kompetens, undervisningsmetoder och examinationsformer. Både politiker och högskolornas själva tyckte dock att den inskränkte för mycket på högskolans självbestämmande. Idag talar man istället om att högskolan själv får ta ansvar för ”förutsättningar och processer”. Staten ska enbart kontrollera resultatet.

Och resultatet i den nya modellen är det samma som hur väl ett antal slumpvis utvalda exjobb uppfyller ett antal lärandemål, antalet varierar beroende på vilken examen som bedöms. Kompletterat med självvärderingsrapporter där lärosätenas redovisar, analyserar och värderar sitt eget arbete. Rapporter som i sin tur kompletteras med intervjuer där expertgranskare intervjuar grupper av studenter såväl som lärare.

Kritikerna av det nya systemet menar att flera aspekter av en utbildning, exempelvis förmåga till muntlig framställning och grupparbete, inte syns i ett exjobb. Andra undrar hur väl ett exjobb som bollats fram och tillbaks mellan student och handledare egentligen visar på studentens självständighet.

Det finns också en rädsla för att andelen studenter som idag gör sina jobb ute i arbetslivet kommer att minska därför att högskolor och universitet vill öka kontrollen över de examensarbeten som i förlängningen kan påverka betyget på hela utbildningen(och därmed den ekonomiska bonus som utgår till lärosäten med toppbetyg). Att det därigenom kan ske en olycklig akademisering av exjobben. Och en minskande snarare än ökande kontakt med det arbetsliv som väntar.

Ett synsätt som Fredrik Gröndahl, lektor på KTH, inte kan förstå. Han är en av dem som varit expertgranskare åt Universitetskanslersämbetet och lusläst 20 anonymiserade exjobb inom sitt område miljövetenskap.

— Det är väldigt viktigt att universitet och högskolor kommer upp till de nationella mål som är satta. Om de skickar iväg studenter på exjobb i kommuner eller på företag där studenterna skriver en konsultrapport, då är det inte ett vetenskapligt arbete. Det syns med all önskvärd tydlighet när högskolor låter studenter fara i väg vind för våg. De lärosäten som jobbar på ett bra sätt, som arbetar som man ska med sina studenter – de har inget att oroa sig för.

På Chalmers i Göteborg är Åsa Ekvall kvalitetssamordnare. Enligt henne har det på Chalmers inte varit någon större diskussion om sättet att bedöma. I och med att urvalet av exjobb är stort tycker hon inte att systemet är särskilt sårbart.

– Tillsammans med självvärderingsrapporter och intervjuer tycker vi det är en rätt vettig måttstock och det råder koncensus bland programansvariga om att granskningen har höjt kvalitén på utbildningarna. Det vi däremot diskuterat är den enorma arbetsinsatsen det inneburit för oss. Vi har skickat in 740 exjobb och 50 självvärderingsrapporter och vi har räknat ut att Chalmers under det gångna året har lagt ner 26 000 mantimmar, alltså 15 heltidstjänster, på det här. Är det verkligen rimligt?

Frågan om arbetsbörda kom att överskugga hennes och kollegornas ursprungliga oro: det faktum att Sverige inte längre är fullvärdig medlem i ENQA. Orsaken till det är i huvudsak två, dels att ENQA anser att kvalitetsgranskningen inte står tillräckligt självständig gentemot staten, dels att den svenska modellen fokuserar för starkt på exjobben och inte tar hänsyn till lärosätenas interna kvalitetsarbete.

När beskedet kom i höstas sa Eva Åkesson, rektor för Uppsala Universitet, att det var ”mycket allvarligt” och kallade det en förtroendefråga för svensk utbildning i världen.

Det finns ingen enhetlig modell bland de övriga medlemsländerna inom ENQA och flera länder håller på att förändra sina system. Vad som ändå utmärker den svenska modellen är ett starkt fokus på examensarbeten och att vi utvärderar direkt mot examensmålen.

Idag är Sveriges status i ENQA vad som kallas för ”full member under review” vilket bland annat innebär att vi ska genomgå samma granskning på nytt om bara två år istället för som brukligt vart fjärde år.

Sara Karlsson, kvalitetssamordnare, KTH, beskriver läget så här:
– Förhoppningen är att med några förtydliganden och ökad förståelse i ENQA för den svenska modellen så ska det fullvärdiga medlemskapet återfås. Men det är ett riskabelt spel. De svenska lärosätenas oro är förståelig eftersom kvalitetscertifieringar av olika slag blir allt viktigare när högskolorna konkurrerar med varandra på en global marknad.

Marit Larsdotter