Förträdare för SACO, bland andra Sveriges Ingenjörer, skrev i Arbetet 14 feb att ”Avtal utan angiven löneökningsnivå” är en framgångsrik modell som gynnar våra medlemmar” . Förutsättningen för resonemanget verkar vara att cheferna får frihet att sätta lön.
Men lönen sätts redan i dag individuellt och differentierat i de flesta avtal med siffor och alla medlemmar har möjlighet att påverka sin lönehöjning i samtal med sin chef och så har det varit i många år. Så fungerar det i företag där man vill ha en bra lönebildning och där relationerna med de anställdas organisationer är bra.
Knäckfrågan är om löneutrymmet skall bestämmas i ett centralt avtal eller summeras efter lönerevisionen. Vi tycker att sifferlösa avtal innebär att vi abdikerar från fackets rätt att sälja fredsplikten för en bestämd lönehöjning. Vi tycker också att sifferlösa avtal riskerar att öka otydligheten runt lönebildningen. Många medarbetare kommer att sakna information om vad som är en bra och rimlig löneökning och får lita på vad företaget tycker är en bra nivå. I bästa fall får våra medlemmar först efteråt reda på när revisonen summerats om de fått en bra eller dålig löneökning.
Med sifferlösa avtal öppnar man för att olika företag kan arbeta med helt olika löneutrymmen och det är inte bra för våra medlemmar, framförallt inte på orter med låg lönekonkurrens.
Arbetsgivarna vill ha sifferlösa avtal – de vill också ha rätt att säga upp utan inblandning av facket.
Är det realistiskt att cheferna verkligen får mandat att sätta löner?
På exempelvis ABB innebär 1% löneökning för akademikerna en kostnad på ca 18 MSEK per år.
Första linjens chefer får en ram av företagsledningen och att tro att de skulle våga sätta sig emot direktiven uppifrån är inte sannolikt i alla fall inte om de vill behålla sina chefsjobb.
För något år sen införde ABBs koncernledning i Zürich stopp för lönehöjningar då man såg en tendens till minskad vinst. Utan en tydlig siffra i vårt centrala löneavtal hade våra medlemmar inte fått några lönehöjningar alls det året. Det är inte ovanligt att utlandsägda bolag inför lönefrysning, det enda som hindrar att våra medlemmar nollas är ett centralt löneavtal med siffor.
Kan det vara så att anhängarna av sifferlösa avtal vill ha det för att det inte skall finnas någon siffra att gå efter och att tanken är att de som har hög utbildning därmed ska få högre löneökningar än de som inte har lika hög utbildning? Är det rimligt att tro att LO och TCO-förbunden kommer att sluta med siffror i sina avtal? Kan det inte bli så att om SACO-förbunden kör själva och får sifferlösa avtal kan det medverka till LO-TCO får något längre avtal? Missgynnar inte det i längden både LO/TCO- och SACO-medlemmarna?
Om SACO har sifferlöst i industrin och Unionen har siffor får Unionen inte då ett bra argument för att rekrytera våra medlemmar?
Vi tror inte att sifferlösa avtal gynnar våra medlemmar och välkomnar förespråkarna att komma ut till våra företag och se på den verklighet vi och våra medlemmar lever i.
Lennart Breding, Vice Ordförande Sveriges Ingenjörer Volvo Cars
Björn Nyström, Ansvarig facklig förtroendeman, PostNord Sverige
Bertil Nordqvist, Ordförande Sveriges Ingenjörer vid ABB
Jag har provat det sifferlösa avtalet då jag arbetade på Trafikverket, gissa vad det gav?
0,0 % i lönelyft!
Ger man arbetsgivaren chansen att hålla nere kostnaderna med ett sifferlöst avtal får medlemmarna ta smällen.
En annan sida av detta är att SI ofta bakas ihop med icke anslutna och får dela på en pott medan det största förbundet på arbetsplatsen tar lejonparten av löneförhöjningarna.
Jag kommer att byta fack till det som är störst på min arbetsplats, jag är trött på att alltid få lägst lönelyft trots att vi inom SI ofta har högst kompetens men straffas då vi är så få.
Jag hade individuellt lönesamtal. Det som kom fram är Unionens siffra som riktvärde och det var svårt att rubba det. Om en absolut lönesiffra kan jag bara drömma om.
Håller med föregående
Som Kvinna och småbarnsmamma funderar jag på att gå över till Unionen. De som är bra på att tala för sig själva gör det 365 dagar om året. Facken skall värna extra om den ”lilla människan” sifferlösa avtal ger bara arbetsgivarna ännu större makt.
Skönt och befriande att se att det finns aktiva företrädare inom SI med förankring i verkligheten! Jag har själv varit förtroendevald (bl a lokal ordförande och även löneförhandlare) i många år (slutade som förtroendevald 2014).
Diskussionen kring sifferlösa avtal, där främst förespråkarna har synts utåt, har många gånga gjort att jag jag har funderat på att lämna SI helt, eftersom den ur mitt perspektiv och baserad på min erfarenhet helt saknar förankring i verkligheten.
Ur ett arbetsgivarperspektiv är siffran i avtalet det som gäller (inte som ”golv”, utan snarare som tak). Sifferlösa avtal skulle innebära att SI ger det absolut sista kortet ur handen att överhuvudtaget kunna påverka lönenivåerna.
Inga medlemmar gynnas av det.
Tack Bertil, Lennart och Björn för er tydlighet och klarsynthet!
Håller med artikelförfattarna till 100%
Jag har förhandlat lön för SI-medlemmar och alltid sett centrala nivån som en lägstanivå, där SI-medlemmar som själva aktivt jobbar för snabbare löneutveckling (genom att söka andra jobb eller andra befattningar) alltid har möjlighet till lönerevisioner mellan de årligt förhandlade. Det är den möjligheten som idag ger skillnad i lön mellan en ”unionen-ingenjör” och en ”SI-ingenjör”; sannolikheten i att högre utbildning ger bättre chans till befordringar mellan revisioner.
Där jag jobbar har det de senaste åren vart bäst att vara akademiker i unionen, då unionens centrala pott vart lika som SI, samt att företaget inte behöver betala mer till SI än unionen för att behålla de mer högutbildade. Som driftig & akademiskt skolad (och man använder den kunskap man har inskaffat sig) gör att man får en bättre löneutveckling, för konkurrensen är ngt svagare, samt att potten ör lika stor när företag inte behöver ge mer till SI för att de helt enkelt byter jobb för sällan.