Från och med årsskiftet har anställda rätt att jobba kvar till de fyller 68 år. 2023 höjs gränsen till 69 år. Men det sociala skyddsnätet halkar efter. A-kassa och sjukersättning får man fortfarande bara till man fyller 65.
Enligt Lagen om anställningsskydd (Las) kan arbetsgivare i dag säga upp en anställd som fyllt 67 år utan att det krävs saklig grund. I juni genomfördes en ändring i lagen som kommer att ske i två steg. Vid årsskiftet höjs den så kallade Las-åldern till 68 år och 2023 till 69 år.
Heléne Robson, chefsjurist på Sveriges Ingenjörer
– Det är en positiv förändring eftersom det ger anställda som vill rätten att jobba längre. Det ger en större valfrihet. Däremot är det problematiskt att man bara får a-kassa och sjukersättning (om man blir långvarigt sjuk) till man fyller 65 år. Socialförsäkringssystemet måste hänga med, säger Heléne Robson, chefsjurist på Sveriges Ingenjörer.
Skälet till att höja åldersgränsen är att medellivslängden ökar och pensionerna behöver räcka längre. Därför måste arbetslivet förlängas. Lagändringen innebär inget krav på att arbeta längre men de som vill, kan och orkar får rätten att göra det.
Helen Robson påpekar att förändringen också ställer fler krav i socialförsäkringssystemet än högre åldersgränser.
– Det krävs också åtgärder för att människor ska orka jobba längre. Det handlar både om förbättringar i arbetsmiljö och större möjligheter till kompetensutveckling under hela arbetslivet.
Lagändringen innebär förutom rätten att arbeta längre också att åldern för de särskilda reglerna för uppsägningstid och företrädesrätt höjs från 67 till 69 år. Det gäller också åldersgränsen för när tidsbegränsade anställningar inte längre ska övergå i tillsvidareanställningar.
19 kommentarer
Hej!
Jag fyller 68 sista december 2022. Jag vill så gärna fortsätta att jobba. Kan jag göra det?
Från och med nästa år, 2023, har anställda rätt att jobba kvar till de fyller 69 år. Har du frågor eller behöver stöd, kontakta ditt lokala fack eller Sveriges Ingenjörers rådgivning 08-613 80 00. /Redaktionen
Förstår jag artikeln rätt att om man väljer att jobba efter 65 och blir sjuk så står man utan inkomst under sjukperioden?
Om detta är rätt – hur har lagstiftaren tänkt att man skall klara sina utgifter under sjukperioden?
Sjukpenning (vid tillfällig sjukdom) kan man få om man har en fast anställning efter 65 års ålder men däremot kan man inte få sjukersättning (vid längre sjukdomstillstånd) efter 65 års ålder med dagens regler.
Jag tycker hela denna lagstiftning från början är helt galen och bygger på åldersdiskriminering. En diskriminering som inte är tillåten i andra länder, och som ’översatt’ till andra områden skulle ge ett ramaskri även i Sverige. Tänk dig samma lagstiftning som skulle ge arbetsgivaren rätt att avskeda någon om denne bytte religion. Varken ålder eller religion har arbetsgivaren något med att göra över huvud taget. Ge mig ett vettigt skäl till en viss ålderssiffra ska styra över min inkomst och verksamhet. Det är min kompetens och kapacitet som ska avgörande detta.
Man har inte alltid gått i pension vid 65. Från 30-talet fram till 1976 var pensionsåldern 67 år trots en mycket lägre livslängd. Man kanske levde bara ett par år som pensionär.
Alldeles rätt. 1976 sänktes den lagstadgade pensionsåldern från 67 år till 65 år. I dag kan man ansöka om allmän pension från 61 års ålder och snart kan den som vill jobba till 69. Valfriheten är större!
Kommer åldern då man kan ansöka om allmän pension att öka från 61 år ?
Ja det gör den. År 2020 höjs lägsta ålder för att ta ut allmän pension från 61 till 62 år och ytterligare höjningar är beslutade. Läs om dem här. https://www.pppension.se/nar-far-jag-ga-i-pension/
Karin Virgin: Vaddå ”Valfriheten blir större”?
Vem som helst har väl alltid fått jobba precis hur länge man själv ville, ända in i kistan, så länge det finns ett arbete man vill och klarar av att utföra, och som det finns en efterfråga efter på arbetsmarknaden.
Bli uppsagt kan man när som helst under livet, det är inget unikt för en viss ålder.
Däremot blir ju valfriheten LÄGRE att gå i pension TIDIGARE, medans man fortfarande har några friska år framför sig, iom att lägsta åldern för att kunna ta ut pension HÖJS framöver.
Valfrihet i all ära – men att fackliga företrädare inte löper storm mot den nu beslutade höjningen av tidgaste pensionsåldern är fullkomligt bizarrt.
Naturligtvis måste en tidigare pensionsålder alltid vara kopplat till en lägre pension, solklart, men det borde väl förbli upp till var och en att avgöra hur mycket pengar man behöver till livet? DET är i så fall VALFRIHET. Det som sker nu är inte valfrihet, utan en de facto avskaffning av pensionen för de yngre generationerna.
Du har helt rätt i att vem som helst kan arbeta hur länge man vill och det fungerar utan hinder om du är din egen arbetsgivare. Men det här handlar om rätten att behålla sin anställning efter 67 års ålder. Du skriver ”bli uppsagd kan man bli när som helst under livet”. Givetvis, men inte utan saklig grund. Pensionsåldern är saklig grund för uppsägning och i och med att den höjs får du rätt att arbeta längre. Samtidigt höjs lägsta ålder för att ta ut allmän pension från 61 till 62 år 2020 och ytterligare höjningar är beslutade. Det är förstås nedslående besked för de som planerat att gå i pension vid 61. Men inget hindrar fortfarande den möjligheten om man har ett eget pensionssparande.
Betyder det att man bör läämna A-kassa och fack när man fyller 65?
Medlemskapet i a-kassan upphör automatiskt när man fyller 65 år. Läs mer här: https://www.aea.se/ersattning/villkor-for-ersattning/villkor/pension
Som medlem i Sveriges Ingenjörer får du som fyllt 65 år fortfarande råd och förhandlingshjälp, Ingenjörens nyhetsbrev och Ny Teknik liksom inbjudningar till seminarier och event.
Som de nämns i artikeln ”Medellivslängden ökar och pensionerna måste räcka längre.” Borde inte endast vara en möjlighet att jobba längre detta måste bli ett krav. Är väl ändå ganska logiskt att om vi ska ha ut mer (fler år) pension så måste vi också arbeta mer.
Som de är nu så är den allmänna uppfattningen att självklart ska man få gå i pension vid 65, de har man ju alltid gjort (även när medellivslängden var lägre än 65år). Själv tycker jag de är självklart att de inte kan vara fallet nå längre. Om de är så att du inte orkar nå längre än så måste du ta till steg för att ändra på detta. (spara själv / byta jobb / sköta om din kropp)
Det är nog rätt många som är ganska slitna vid 65 i det yrke de kan. Det är väl bättre att valfriheten finns?
Då får man lov att byta till ett yrke som man klarar av. Och om arbetsgivaren inte är intresserad av att anställa någon som är 65 så får du helt enkelt byta jobb vid 55 år istället.
Du är inte sliten pga åldern vid 65 om medellivslängden är över 80 år i landet. Då är du sjuk och ska sjukskrivas.
Jag håller inte alls med. Att den statisktiska livslängden ökar må vara alldeles sant. Däremot är det skillnad mellan ”att leva” och ”att vara vid liv”. Det är helt okej att man FÅR jobba längre om man känner att man kan och att det finns behov. Att däremot TVINGAS till att jobba längre än idag är fullständigt orimligt. Dels med tanke på ungdomsarbetslösheten. Och dels för att de absolut flesta äldre (utan att sätta någon specifik ålder) just INTE kan jobba längre, även om de med dagens medicinska insatser lever längre. Hur många över 70-åringar känner du själv, som du VET att de INTE har drabbats av inkontinens, demens, problem med hjärta eller övriga cirkulatoriska systemet, eller är fysiskt utslitna? Just det. Ungefär lika många som över hundraåringa rökare. De finns. Men de är inte speciellt många.
Och, just by the way: Inte alla undersköterskor, asfaltsläggare, snickare (bara några slumpmässigt valda yrken!) lämpar sig eller klarar av att utbilda sig till exvis jurist, redovisningskonsult eller andra yrken som kanske sliter annorlunda på hälsan än de tidigare yrket. Alla kan inte byta yrke bara så där för att kunna ”hålla längre”.
Vet av flera som klarar att jobba längre än 65, vet av både ingenjörer och byggarbetare. Men lek med tanken att du inte klarar att jobba till över 65. Ja då får du helt enkelt lägga undan mer av din lön till pensionsspar för samhället har inte råd att betala ut mer pension varje år.
Vi har x antal kronor i vårt pensionssystem så är väl enkel logik om vi ska leva i 20 år extra, blir fler i samhället som inte bidrar till pensionssystemet så måste vi förändra uttaget. Om de inte är genom att jobba mer så måste vi minska hur mycket vi betalar ut. Finns inga andra alternativ i min mening eller har du någon annan lösning?
Är inte bara så där man ska byta yrke. Tycker du ett yrke sliter på kroppen din när du är 30, 40 eller 50 år så bör du kunna lista ut att din kropp inte heller kommer hålla till 70 år och då bör du lägga upp en plan hur du ska försörja dig senare i livet. Antingen lägger du undan mer pengar eller så letar du efter ett annat jobb.
Bara för att vi har ett skyddsnät betyder inte de att du inte ska ta ansvar för ditt eget liv. De är skillnad att bli hastigt sjuk eller om något oförutsett händer. Att bli gammal borde inte vara något som överraskar någon.
Självklart är svaret att vi måste lära oss leva med lägre pensioner. Det finns ingen som helst möjlighet att bibehålla den nivån som har funnits där för 40talisterna, som kommer att gå till historien som den generationen som har haft högsta pensionerna jämfört med både före och efter. Det är inget nytt, inget överraskande, och absolut inget som är unikt för Sverige. Pensionerna kommer att bli lägre, förmodligen betydligt lägre, det kan vi lugnt acceptera som faktum.
Majoriteten av befolkningen kommer inte att kunna jobba mycket längre än idag, dels finns inte efterfrågan efter så mycket arbetskraft (se arbetslöshet här och i Europa), och dels kommer – för de flesta – det åldersrelaterade, helt naturliga hälsotillståndet inte tillåta detta. Oavsett vilka vägval du gör längs vägen under ditt aktiva arbetsliv.
Sedan kommer det säkert alltid finnas både fysiskt och mentalt kärnfriska 85åringar som både kan och vill jobba vidare. Men inte många.