Stammar kollegan? Tänk på det här

Hur fungerar det att jobba som ingenjör och stamma? Ska man berätta i sin jobbansökan att man stammar? Och hur vill stammarna att kollegor inte ska bete sig? Mattis Larsson som har grundat företaget Karma och Axel Riese jobbar på Spotify – är båda civilingenjörer och stammare.

Att det finns fördomar och okunskap om stamning kan de flesta stammare intyga.

– Många tror att jag är nervös när jag i själva verket inte alls är det, säger Axel Riese, civilingenjör i datateknik från KTH. Han jobbar sedan sin examen för två år sedan som utvecklare på Spotify. Ett perfekt jobb för en stammare kanske många tänker.

– Mycket av min tid sitter jag i möten och jag håller ofta presentationer både för teamet och avdelningen, framför allt på engelska. Självklart kan jag vara nervös inför en viktig presentation, men det tror jag inte är unikt för stammare.

Mattis Larsson är en av grundarna till den framgångsrika appen Karma. Han använder röstyoga och andningsövningar för att hantera sin stamning.

Mattis Larsson, en av grundarna till den framgångsrika appen Karma, har liknande erfarenhet. Han inleder ofta möten med nya personer med att säga att han stammar.

– När jag vet att de känner till min stamning kan jag slappna av bättre. Då slipper jag fundera över vad de tänker. Annars går det en bakslinga i mitt huvud när jag pratar. Varje stamning väcker en fråga om vad de tänker.

Både Axel och Mattis har stammat så länge de kan minnas och båda upplevde grundskolan som den jobbigaste perioden. Axel började byta ut ord, tänkte ut långt i förväg vad han ville säga och avstod ibland från att prata. Mattis säger att han blev retad och kände sig ibland utfryst. En presentation på en kemilektion på högstadiet kommer han aldrig att glömma.

– Jag stammade som jag aldrig tidigare hade gjort och hela klassen skrattade. Jag blev arg och det kändes så orättvist. Det är klart att stamningen påverkade min självkänsla. Min räddning var nog att jag var helt okey på sport, framför allt judo och gymnastik.

På högskolan blev stamningen ett mindre problem både för Axel och Mattis. Axel gick också med i Stockholms Stamningsförening som har möten varje vecka.

– Att få träffa andra stammare gjorde mycket för självkänslan. Trots att klasserna på högskolan var större och att jag tvingades prata inför fler personer kändes det inte lika jobbigt som tidigare.

Mattis valde att läsa programmet civilingenjör väg- och vatten i hemstaden Luleå men intresset för programmering vaknade tidigt och sedan 1999 har han drivit eget företag, från början parallellt med studierna. I sina jobbansökningar har han aldrig berättat att han stammar.

– Jag har faktiskt inte ens tänkt tanken.

Axel har testat olika varianter. Ibland har han berättat om stamningen i sin ansökan, ibland har han tagit upp det på intervjun och ibland har han inte nämnt det alls.

– Jag tror att det är upp till var och en att hitta det som fungerar bäst.

Både Mattis och Axel har i dag jobb som innebär mycket kontakter med människor. Mattis är teknisk chef på Karma och i takt med att företaget vuxit snabbt har hans arbetsuppgifter förändrats från att koda på heltid till att sitta i möten hela dagarna. Han har ansvar för sitt team på tio personer men också möten med potentiella kunder och investerare. Då känner han att det är viktigt att göra ett bra intryck, både för företagets och sin egen skull.

– Det är hemskt när det känns som om jag fastnar på en stavelse i 30 sekunder, fast det kanske bara är fem. Det känns som en evighet och jag är rädd för att uppfattas som dum och ointelligent.

Båda har tränat sitt tal hos logopeder och Axel har också gått kursen Intensiv Stamningsterapi på Sahlgrenska sjukhuset. Där träffas stammare under tre veckor och jobbar med sitt tal tillsammans med logoped och psykolog.

– Jag tror absolut att behandlingarna har haft en positiv effekt på talet men för mig har den största vinsten varit att acceptera stamningen och att den är en del av mig, säger Axel Riese.

Mattis har gått på talyoga och lärt sig att andas rätt och slappna av. Ibland gör han övningarna innan han ska tala inför folk och han tycker att de fungerar.

– Om jag lyckas att prata långsamt, artikulera, ta pauser och andas rätt försvinner stamningen nästan helt.

En viktig fråga är både Mattis och Axel rörande överens om. Den handlar om hur de vill bli bemötta av andra.

– Fyll aldrig i ord. Det är det värsta jag vet. En gång för många år sedan blev jag så arg att jag klippte till personen, säger Mattis.

– Det kan verka välvilligt och hjälpsamt men det är extremt frustrerande, säger Axel.

Ibland har Axel fått frågan om hur det känns i ett stamningsögonblick och han säger att det är en svår känsla att beskriva.

– Tanken om vad du vill säga finns där men på något vis når signalerna inte fram. Många upplever att det är tabu att fråga om min stamning men jag är öppen och svarar gärna på frågor.

Mattis Larsson tror att stamningen gör att han ibland uppfattas som en annan person än den han är.

– Jag känner mig ofta kvicktänkt och rolig i huvudet men jag får inte fram det.