Chefspanelen: Vilken är den värsta ledarskapsfloskel du vet?

Vi har alla hört dem, kanske till och med använt någon själv. Det är innehållslösa fraser som används för att ge en känsla av kvalitet men som saknar konkreta handlingar. Här avslöjar tre ingenjörschefer vilken ledarskapsfloskel de ogillar mest.

”Arbetsplatsen ska vara som en familj”

Claes Larsson, Sverigechef, Tieto Tech Consulting. Civilingenjörsutbildning i mekatronik.

– Inom konsultbranschen pratas det ofta om att arbetsplatsen ska vara som en familj. Jag kan förstå varför: tempot är högt, man har uppdrag hos olika kunder och många längtar efter en känsla av tillhörighet. Då är det frestande att använda familjemetaforen, men jag tycker att den är missvisande. Dels tycker jag inte att man ska blanda ihop privat och professionellt. I en familj behöver man inte heller prestera, det måste man på en arbetsplats. Där finns alltid ett tydligt syfte.

– Jag använder hellre en idrottsmetafor och pratar om ett lag. På arbetsplatsen handlar det inte om att vara bäst på allt utan om att förstå helheten och hur man själv kan bidra. I ett idrottslag finns även mjuka värden. Det är viktigt att känna sig trygg och ha kul tillsammans.

– Alltså: En familj är villkorslös och inte kopplad till prestation. En arbetsplats behöver, precis som ett idrottslag, balansera prestation, tydlighet och ansvar – men i en miljö som är trygg, trevlig och glädjefylld.

”Det behövs tydliga befäl – alla kan inte tycka till om allt”

Veronica Holmberg, affärschef och konsultchef på Knowit Defence Technology. Civilingenjör i medieteknik.

– Den här ledarskapsklyschan känns extra intressant för mig som ledare i en utvecklingsinriktad nätverksorganisation. Uttrycket kommer från en tid då många organisationer byggde på hierarki och kontroll. I dag lever vi i en snabbrörlig och komplex värld och då är den logiken inte är lika framgångsrik. En person kan inte sitta på alla svar, det är viktigt att få in många perspektiv.

– I dag krävs därför andra ledarskapsstilar och strukturer. I stället för lydnad behövs kollektiv intelligens, självledarskap, kommunikation och samverkan.

– En mer demokratisk ledare sätter mål och pekar ut en riktning. Individer har sedan mandat att agera självständigt med vissa ramar och förhållningsregler. På detta sätt blir vi mer snabbfotade, mindre sårbara och mer innovativa. Vi kan också ta tillvara på allas potential och skapa en mer energifylld och hållbar arbetsmiljö.

– I en tid av snabb förändring behöver vi inte traditionella befäl. Vi behöver ett kommunikativt ledarskap och en kultur där människor får förtroende, ansvar och mandat att leda utifrån sina olika roller.

”Chefen ska vara den som vet bäst”

Erik Lindgren, gruppchef Umeå-Örnsköldsvik, Sweco Sverige. Utbildad byggnadsingenjör.

– Det finns många ledarskapsklyschor, men jag tänker framför allt på en: uppfattningen att chefen är den som ska veta bäst inom sitt verksamhetsområde.

– Jag leder en arbetsgrupp som arbetar med digitalisering inom samhällsbyggnad: byggnadsinformationsmodellering, grafiska informationssystem och systemutveckling och systemförvaltning. Mina ansvarsområden är kunddialog, anbud, rekrytering, budget, uppföljning och strategi. Med den paletten är det svårt att vara den som är mest kunnig inom kärnverksamheten. Min roll är att fördela arbetet. 

– När det gäller sakkunskap så lämnar jag över ansvaret till mina duktiga medarbetare. Gott ledarskap bygger på ömsesidigt förtroende och jag försöker leda genom att kratta manegen åt andra. Jag tänker att detta också sprider en sund arbetsplatskultur. Det handlar om att ge rätt förutsättningar, så att alla kan prestera inom det område som de är bra på. Då kommer också resultaten.

Vilken eller vilka ledarskapsfloskler tycker du är värst? Skriv gärna i kommentarerna!