EU genomgår en ekonomisk kris men också en förtroendekris som påverkar företag, medborgare och folkvalda. Svenska forskare förespråkar satsningar på kunskap och på humankapital för att bygga konkurrenskraft.
Om man fortast kommer ur krisen genom att dra åt svångremmen eller genom att satsa går meningarna isär. När det svenska nätverket för Europaforskning för trettonde gången ordnade ett seminarium om utvecklingen i unionen var rubriken Ett konkurrenskraftigt EU till rätt pris. Ett tiotal forskare i bland annat ekonomi, sociologi och statsvetenskap diskuterade hur de ser på krisen och hur EU:s konkurrenskraft bäst stärks.
Forskaren Johan E Eklund menar att de problem som nu får euro-zonen att knaka fanns inbyggda från början när mycket heterogena länder skulle knytas närmare samman och att man har misslyckats med att få medlemmarna att gå i takt på makroekonomisk nivå. Det är ett politiskt misslyckande – inte ett marknadsmisslyckande.
– Ökad konkurrenskraft i Europa är centralt för att lyfta oss ur krisen, säger Johan E Eklund. Ett tecken på att det inte står så bra till med vårt företagsbyggande är att Europa under perioden 1950-2007 bara bidrog med 12 nya företag som hamnat på listan över världens största noterade företag medan USA bidrog med 52 företag under samma period. Regelbördan för företag har ett stor inflytande på ett lands konkurrenskraft. USA, som är mer entreprenöriellt än EU, har mycket enklare regler.
– Vår rekommendation är att EU ser över regleringarna runt företagande och även satsar på kunskapsuppbyggnad på alla plan. I Sverige sätter vi exempelvis av cirka 3,5 procent av BNP till forskning och utveckling medan Grekland bara satsar runt 0,5 procent, säger Johan Eklund och menar att det finns ett samband mellan kunskapsuppbyggnad och hur hårt man har drabbats av krisen.
Kerstin Jacobsson, professor i sociologi och Mattias Bengtsson, fil doktor i sociologi från Göteborgs universitet menar EU har struntat i att rusta individerna för arbetsmarknadens krav och inte sett till att människor kan utbilda sig kontinuerligt under livet. Och det trots att skrivningar om det finns med i alla EU:s framtidsstrategier.
– Oavsett välfärdsmodell så ser vi att man har tolkat strategierna som liberaliseringsstrategier och skärpt arbetslinjen utan att investera i arbetskraften, säger Kerstin Jacobsson. Vi har jämfört EU:s medlemsländer under Lissabonstartegin. Och överallt har människor fått försämrad inkomsttrygghet utan att deras position på arbetsmarknaden har stärkts. Vi ser en ökad andel fattiga som arbetar och mer.
– I Sverige skedde en drastisk minskning av både passiv och aktiv arbetsmarknadspolitik. Man har satsat på billiga åtgärder som coachning samtidigt som det har blivit svårare kvalificera sig för arbetslöshetsersättning. På samma gång har man mönstrat ut arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbildningen har skurit ner.
– Vi menar att besparingsstrategin utarmar konkurrenskraften, säger Kerstin Jacobsson.
Alla de deltagande forskarna har bidragit till antologin Ett konkurrenskraftigt EU till rätt pris som kommit ut på Santérus förlag.
Jenny Grensman
