Anna Williamsson är doktorand vid Kungliga Tekniska högskolan. Hon vill bidra till att forma ingenjörer som i sin tur kan bidra till ett hållbart arbetsliv.
Det står nu klart vilka bidrag som är med och tävlar om årets Levipris. En utmärkelse som grundades 2004 och är uppkallat efter den svenska stressforskaren, professor Lennart Levi. Tanken med priset är att sporra teknologer och stimulera kvaliteten i undervisningen i arbetsmiljöfrågor.
De nominerade har fått i uppgift att spela in en film där de presenterar sin idé, som följs av en idépresentation i oktober. Därefter kommer vinnaren, som utses av en särskild kommitté, att motta 2015 års Levipris i samband med ett seminarium om arbetsmiljö. Ett seminarium som anordnas den 4 december av Sveriges Ingenjörer.
En av de nominerade är Anna Williamsson, doktorand vid Kungliga Tekniska högskolan, KTH. När Ingenjören får en pratstund berättar hon att det känns jätteroligt och att nomineringen är en belöning i sig.
Kan du berätta lite om ditt bidrag?
– Jag arbetar med undervisning och forskning som rör arbetsmiljö och ansvarar bland annat för en kurs om hållbar utveckling och ergonomi på KTH. Jag har fört en dialog med grundutbildningsansvarig angående möjligheten att få arbetsmiljöundervisning utlagd under de första tre åren på våra ingenjörsprogram, som har inriktning medicinsk teknik. Det här läsåret blir första året vi jobbar på det viset. Fokus är att försöka aktualisera ergonomi och arbetsmiljö för studenterna genom att använda exempel och verkliga fall från deras kommande bransch, och på så sätt öka kunskapen om arbetsmiljöfrågor.
Hur väcktes idén till det här?
– Med kursen ”Hållbar utveckling och ergonomi” på sex högskolepoäng vill jag kunna bidra med något mer än bara sex registrerade högskolepoäng. Jag har haft svårt att förlika mig med att arbetsmiljö är en separat del av utbildningen. Det har bidragit till att intresset för arbetsmiljö som ämne har varit lågt. Jag tror det är bra att lyfta fram samhälleliga och mänskliga behov så tidigt som möjligt i utbildningen, och sedan återkomma till det flera gånger under utbildningens gång. Då tror jag att vi examinerar ingenjörer med bättre verklighetsförankring som är bättre förberedda på arbetslivets utmaningar.
Har du stött på några utmaningar?
– Arbetsmiljö är ett svårt ämne att knyta an till och förstå sig på när man inte har någon arbetslivserfarenhet. Det är många som inledningsvis inte har kunnat se hur arbetsmiljöfrågor berör, samt vilka konsekvenserna kan bli om man som ingenjör bortser från ämnet. Därför är det svårt att lägga en hel kurs om arbetsmiljö tidigt i ingenjörsprogrammen. Jag har verkligen lobbat för att studenterna ska få så bra utgångsläge som möjligt för att kunna ta till sig ämnet. Förutsättningarna är bättre om de bekantat sig med ämnet tidigt i programmet och om de haft krav på sig att ta med arbetsmiljö i beräkningarna i praktiska projektkurser. När de sedan går större delen av kursen sitt tredje år, har de ofta också fått mer arbetslivserfarenhet och en större mognad att kunna reflektera kring arbetsmiljö och sitt bidrag som ingenjör.
Varför ska du vinna Levipriset?
– Anledningen till att jag ska vinna är för att jag har arbetat för en större förändring av arbetsmiljö i grundutbildningen. Min förhoppning är att arbetsmiljöundervisningen på min skola inte ska hänga på en eller ett par eldsjälar, för det blir väldigt sårbart. Jag tror på ett arbetssätt som engagerar flera för att det ska vara hållbart över tid. Därför har det varit viktigt, och är viktigt för mig att samverka med lärare från andra kurser och ämnesområden, för att tillsammans kunna skapa ett mervärde för studenterna.
Sandra Forsvik
