Förälder till barn med särskilda behov – så klarar du jobbet bättre

Att navigera i yrkeslivet samtidigt som man tar hand om ett barn eller annan anhörig med särskilda behov, till exempel neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) som adhd eller autism, kan vara svårt. Ekvationen går sällan ihop. Men det finns strategier som gör vardagen enklare.

Ungefär tio procent av alla elever i skolan har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, enligt Specialpedagogiska skolmyndigheten. Det innebär att det finns en stor andel medarbetare och chefer som varje dag kämpar med att få ihop vardagen. Att det är en kamp för många, det vittnar statistik från riksförbundet Attention om: 44 procent av föräldrar till barn med NPF-diagnos har varit, eller är, sjukskrivna.  

Ständigt oro och utbredd ensamhet

När riksförbundet Attention nyligen undersökte hur anhöriga till personer med NPF-diagnos upplever sin situation svarade 90 procent av föräldrarna att de ofta eller alltid behöver vara känslomässigt eller fysiskt närvarande med sitt barn. 81 procent av föräldrarna går med ständig oro för barnet och därtill kommer känslor av otillräcklighet och ensamhet. Även jobbsituationen påverkas. 79 procent av hela anhöriggruppen har behövt sjukskrivas, gå ner i tid, byta tjänst, välja bort arbeten eller helt sluta jobba.

– De väljer bort karriärmöjligheter och kan inte ta jobb de är kvalificerade för. Arbeten med krav på hög tillgänglighet väljs bort, som specialist- och chefsroller, säger Fanny Eklund, verksamhetsutvecklare anhörigstöd på riksförbundet Attention.

Värna om din egen hållbarhet

Martina Nelson är psykolog och författare till flera böcker om NPF. Hennes senaste bok ”Vem hjälper den som hjälper” handlar om anhörigperspektivet. Förr eller senare hamnar de flesta i en situation i livet där vi behöver vara extra närvarande som anhöriga och samtidigt klara av att arbeta, menar hon. För föräldrar till barn med särskilda behov kan den perioden vara extra lång.

– Som NPF-förälder blir man ofta projektledare gällande olika insatser för sitt barn. För att hålla själv behöver du ta hand om dig själv också och se till att få in återhämtning i vardagen även om det är svårt. Du kan inte vänta till helgen eller semestern.

Flexibilitet avgörande

När man är förälder till barn med NPF så behöver man skapa rutiner och struktur och vara inkännande och flexibel. På samma sätt behöver medarbetare som har den här situationen hemma, flexibilitet i sitt arbete. De behöver också chefens och kollegornas förståelse och stöd.

– Många känner en känslomässig ensamhet och menar att när de får stöd från omgivningen, då gör det stor skillnad. En NPF-förälder berättade för mig att när hon valde att dela sin historia, var det flera andra som hörde av sig till henne och som själva inte hade valt att vara öppna, säger Fanny Eklund.

Viktigt att få stöd och förståelse

Fanny Eklund poängterar att många arbetsgivare kan göra mer för att stötta medarbetare med utmanande anhörigsituationer, men att det heller inte behöver kosta så mycket.

– Många anhöriga förmedlar att de aldrig fått en klapp på axeln, ett erkännande för deras situation och de ansträngningar de gör för att klara sin vardag. Att bli sedd och uppmuntrad och att få frågan hur man själv mår i allt detta. Det hade varit ett viktigt stöd för många. Arbetsgivare kan inte göra allt, men de kan försöka avlasta och förenkla.

Nio råd för att klara balansen

Här är råd som Fanny Eklund och Martina Nelson ger för att som NPF-förälder klara balansen mellan privatliv och jobb:

• Tillåt dig att känna de känslor som väcks av att vara anhörig: sorg, ilska, frustration. Sätt ord på känslorna snarare än att försöka bli av med känslorna. Det är okej att känna som du känner. Det är när du blir uppmärksam på dina känslor och tankar som du kan börja bearbeta dem. Delar du dem dessutom med någon du känner tillit till så kommer du känna dig mindre ensam.

• Var öppen med att du är NPF-förälder. Om andra förstår hur din situation ser ut kan de förstå dig bättre och vara mer stöttande. Dessutom är du förmodligen inte ensam om det. Har de inte barn med särskilda behov har de kanske andra kamper de utkämpar privat.

• Prata med din chef eller arbetsgivare, via HR, företagshälsovården eller facket om det inte känns bekvämt att ta det med din närmaste chef. Be om att få den flexibilitet du behöver, till exempel möjlighet att komma in lite senare för att få mer tid att få iväg barnet till förskola eller skola, eller möjlighet att delta i möten via länk, även med kort varsel.

• Skapa forum för att dela erfarenheter med andra på din arbetsplats. Ni är säkert fler som går igenom liknande saker. Att få prata om det och dela tips och fungerande strategier kan vara ovärderligt. Ett sätt att rama in den typen av möten kan till exempel vara att skapa en bokcirkel, eller avsätta tid för en gemensam fika med ett bestämt tema. Det kan också bli ett tillfälle att lära kollegor som inte delar erfarenheten, mer om det du och andra går igenom.

• Sök stöd via din hemkommuns anhörigstöd eller anhörigkonsulent. Det finns också lokalföreningar eller psykologer och kuratorer via vårdcentralen. Poängen är att hitta en ventil där du kan prata om din situation.

• Försök hitta stunder av återhämtning i vardagen. Fyll på med energi genom vila, sömn eller aktiviteter som gör att du kommer tillbaka till ditt normalläge: en kaffe i solen, en promenad med en vän.

• Se till att göra aktiviteter som är meningsfulla för dig själv. Du behöver prioritera dig själv och du är inte en sämre förälder för att du tar dig tid för det. Tvärtom kommer du orka ställa upp längre för andra, om du också ställer upp för dig själv.

• Till dig som är kollega: lyssna och försök förstå. Utgå inte från att du vet hur den andra har det. Var nyfiken och ställ öppna frågor som ”Vill du berätta mer?”

• Till dig som är chef eller arbetsgivare: underlätta genom att erbjuda flexibilitet. Visa att du finns där som ett stöd. Det förutsätter att ni har skapat ett accepterande och tillitsfullt klimat på arbetsplatsen. Har du en medarbetare som inte presterar som önskat, ta ett utforskande samtal där du fångar upp hur medarbetaren har det även privat. Hitta de verkliga orsakerna genom att ställa öppna frågor och visa omtanke.